Tänk på dig själv
- leolinder074
- 18 jan. 2016
- 2 min läsning
Ofta, eller egentligen hela tiden sätter jag andras behov framför mina egna. Anledningen till varför är oklar, väldigt, väldigt oklar. Det är som att det bara är en del av mig, något som alltid har funnits där och alltid kommer att finnas så länge jag själv finns. Det är lika naturligt som att andas, och lika självklart som att man sätter den ena foten framför den andra när man är ute och går. Man bara gör det, och det är så det är, man bara gör det.
Hur detta tar sig uttryck i mitt liv är bland annat genom min oförmåga att säga nej. Exempel, jag sitter hemma en kväll och är helt inställd på att också göra det. Skålen med godis är framme, mjukisbyxorna är på, favoritserien är färdigstreamad och jag vill bara ha egentid.. MEN så ringer telefonen. Jag funderar på att strunta i samtalet, funderar på att bara trycka bort det och låtsas som att det aldrig har ringt, men så kan jag inte göra, så efter lite beslutsamhetsångest svarar jag. I luren är en person med en helt naturlig, oladdad och trevlig fråga "Vill du göra något?". I huvudet får jag då upp svaret som något uppenbart, "nej, sorry, jag vill inte göra något just nu, kanske imorgon, ha det bra, hejdå", men det är dock inte de orden som kommer ut ur min mun. Nästintill 100% av gångerna hör jag mig själv säga "Ja, det kan vi göra, jag kommer om 15, ses snart".
Trots att jag inte har någon lust alls till att ta mig någonstans så gör jag det ändå i rädsla för att jag annars kommer att göra den här personen besviken, och om jag gör personen besviken så kommer jag att ligga och tänka på det tills jag själv mår dåligt över det.
På detta vis kan det vara ofta, och nästan varje gång slutar det på samma sätt. Men jag har tänkt att jag ska ändra på det nu. Jag har beslutat mig för att bli bättre på att göra det som känns bäst för mig. Jag har beslutat mig för att börja tänka på mig själv.
Comentarios