Alien

Att vara sig själv till 100% kan vara svårt ibland. Jag själv har haft det svårt för att verkligen vara jag. Anledningen tror jag främst är att jag bryr mig för mycket om vad folk tycker och tänker om mig. Jag inbillar mig att det spelar roll hur jag upplevs, eller hur jag är och på grund av detta väljer jag att begränsa mig själv. Jag anpassar mig till omgivningen oberoende av att det kan få mig att må dåligt, och jag väljer att umgås i grupper där det krävs att man anpassar sig för att ens personlighet annars inte matchar. Det är så det är för mig, eller åtminstonde hur det har varit.

I högstadiet var jag väldigt mycket så. Jag var ofta tyst och passiv och vågade bara vara mig själv med mina absolut närmsta vänner. I gymnasiet släppte det nästan helt, men jag gick istället in i en roll där alla hade förväntningar på mig, en sorts "humor/gladhets-roll" där känslor utanför det inte kändes helt okej, i alla fall inte för mig (vilket självklart inte var bra).

Nu när jag går min andra termin på universitetet har jag försökt att gå ifrån roller och anpassning. Jag försöker att vara mig själv så mycket det går (trots att jag fortfarande bryr mig lite om vad folk tycker), och jag försöker att vara så jag som jag kan vara. Det har funkat bra hittentills och jag känner själv att jag mår bra av det också. Att inte vara "kategoriserad" som en viss person med en viss personlighet är det som ger mig mest och det är det som gör att jag slipper känna några särskilda förväntningar på mig. Jag är bara som jag är och så är det bra med det. Även om jag är lite annorlunda, så är det helt okej.

#Rädd #För #Vad #Folk #Tycker #Om #Mig #Dåligt #Självförtroende #Tvivel #Passiv #Försiktig #Anpassningsbar